Grekiska Riksförbundet har beviljats medel för 30 praktikplatser mellan 4-13 veckor i Grekland inom ramen för Leonardo da Vinci programmet!

Målet med Leonardo da Vinci programmet är att förbättra och förnya yrkesutbildningen i Europa och att stimulera till informations- och erfarenhetsutbyten över nationsgränserna.
Om du:
- har grekiskt ursprung (2:a eller 3:e generation) och
- har avslutat grundutbildning/gymnasieskola
eller
- är arbetslös
eller
- är intresserad av att kompetensutveckla dig genom att praktisera i Grekland
då kan du söka detta stipendium!

Medlemmar i en grekisk förening kommer att prioriteras.

Är du intresserad och vill höra mer om programmet, hur du söker, hur urvalet går till, vilka de ekonomiska förutsättningarna är, hur du hittar en praktikplats och hur vi kan hjälpa dig att få en sådan plats, är du välkommen att komma på något av de informationsmöten som kommer att hållas på följande lokala föreningar:

Grekiska föreningen i Stockholm
Grekiska föreningen i Södra Storstockholm
Grekiska föreningen i Göteborg
Grekiska föreningen i Malmö

För frågor ang. projektet och informationsmötena på föreningarna skicka ett e-post till Grekiska Riksförbundets e-postadress: info@grekiskariksforbundet.se alternativt kontakta din lokala förening.

Integrationsverket har beviljat Grekiska Riksförbundet organisationsbidrag med följande motivering:

Grekiska Riksförbundet har med övervägande del medlemmar med invandrarbakgrund ni bedriver er verksamhet i Sverige, organisationen är riksomfattande och ni har över tusen medlemmar. Grekiska Riksförbundet bekostar själv en del av sin verksamhet, organisationen är demokratiskt uppbyggd, samt riksförbundet har arbetat med integration i minst två år och har formulerat en treårig utvecklingsplan."

BESLUT OGR1/2007, 2007-01-05, INT-42-06-1687

Med slagordet ”Grekinna i Sverige: nya roller och nya utmaningar” genomfördes den Tredje Allsvenska Konferensen för Grekiska Riksförbundsföreningarnas Kvinnoavdelningar i Sverige i staden Kristianstad den 16-17 december 2006.

I en förtjusande miljö i Bäckaskogen som byggdes 1213 som kloster, diskuterade representanterna för föreningarnas kvinnoavdelningar de viktiga frågor som avdelningarna möter i sitt arbete, bl a frågan hur en kvalitativ uppgradering ska uppnås genom kvinnornas aktiva deltagande.

Konferensen öppnades med ett hälsningstal av Olga Boz, ordförande i Kristianstads grekiska förening, som välkomnade kvinnorna, önskade dem en trevlig vistelse i staden och ett lyckat arbete med konferensen.

Därefter talade Grekiska Riksförbundets ordförande Komninos Chaideftos, som välkomnade kvinnorna och betonade konferensens betydelse. Konferensen, sade han, bör värdera Kommitténs verksamhet och planera aktiviteter som ska upphöja föreningarnas status. En grundläggande förutsättning för föreningarnas uppgradering är kvinnornas aktiva deltagande i deras arbete, sade han.

Francesca Papadopoulou betonade i sitt anförande:
- att kvinnoavdelningarna spelar en viktig roll i föreningarna.
- att det är nödvändigt med en högre representation i basorganisationernas styrelser och i styrelserna i andra instansens organisationer.
- att man måste bekämpa den mentalitet enligt vilken kvinnorna är bra bara som ”medhjälpare” i fester. Kvinnorna bör finnas i de organ som beslutar om Riksförbundets och föreningarnas politik, sade hon.
I sitt tal berörde Papadopoulou också realiteterna i de s k utvecklade länderna där kvinnor faller offer för diskriminering, våld, m m.

En särskilt angenäm överraskning var anförandet med rubriken ”Kille, tjej och tron på den matematiska förmågan”, som Katerina Tsakiridou, pedagog och forskare, höll. Ett kännetecken för detta anförande var det faktum att nästan alla konferensdeltagare deltog i den diskussion som följde.

Athanasia Siskou, medlem i Koordineringskommittén för den europeiska delen av Utlandsgrekernas Råd och styrelsemedlem i Grekiska Riksförbundet i Tyskland, höll ett anförande med titeln ”Utlandsgrekinnans bidrag i förstärkningen av de grekiska föreningarnas roll”.
I anförandet berörde hon erfarenheterna av kvinnoavdelningarnas verksamhet i Tysklands Grekiska Riksförbund, deras organisationsform, deras deltagande och medverkan.
Hon berörde också grekernas situation idag och invandrarrörelsen roll.
Siskou betonade särskilt att kvinnornas närvaro i de grekiska föreningarna är både viktig och nödvändig.

Under konferensens andra dag fortsatte arbetet i arbetsgrupper där man diskuterade planeringsfrågor som Kommittén bör ta upp i framtiden.
Sådana frågor är följande:
- vilka bör vara kommitténs aktiviteter och hur bör arbetet koordineras i föreningarnas kvinnoavdelningar?
- vilka är de konkreta förslagen för planeringen?
- vilken karaktär bör kvinnoavdelningarna ha?
- vad bör ändras i föreningarna?
- hur bör konferensarbetet värderas?

Kort före konferensarbetets avslutning valdes en Kommitté som ska samordna och förverkliga de mål som deltagarna i konferensen enades om.
Denna kommitté består av:

Francesca Papadopoulou
Nopi Savvidou
Olga Boz
Janna Falara
Aliki Katsanikou
Eleni Xenitopoulou
Zoi Derpouli

Kiriaki Savvidou
Nikoleta Kereklidou

Elli Christaki stod som arrangör och lyckades ännu en gång genomföra en oerhört lyckad kurs eller som grekerna säger, Seminario.
Kursen ägde rum i Grekiska Kulturhuset och vår huvudlärare, Angelos Poniros, var en mycket kompetent och ung man som bor i Athen.
Törs man översätta hans namn som Den Spjuveraktige Ängeln?
Det var han nog i alla fall för många av oss....
Angelos var en mycket bra pedagog och var angelägen om att visa oss danser som inte är så vanliga och som vi annars inte skulle få tillfälle att lära oss. Han berättade även om “sitt” hemland Pontos och de olika dansernas betydelse och historia.
Av Elli fick vi en snygg mapp med Pontos’ historia, lite kartor och bilder. De av oss som orkade med hela kursen på fyra dagar fick även en CD med musik till de danser vi lärt oss.
Kursen var oerhört inspirerande och vi ville bara ha mer!
Trots att det var mitt i julhelgen så var vi ett tjugotal deltagare.
Danserna är svåra, åtminstone för en inte helt ung deltagare, och tiden var knapp. Trots det lyckades vi slå i oss några av danserna så pass bra att Elli vågade låta oss dansa offentligt på en fest i Solna. Det var djärvt gjort, men Elli är en djärv dam eller så trodde hon på oss.
Vi bytte om i Ett Väldigt Litet Rum i festlokalen och Elli måste uppträda som en fältherre för att bringa ordning bland oss fnissiga och nervösa medelålders tanter. En av oss som skulle ha mansdräkt upptäckte att föregående dansare lämnat efter sig ett par oandvändbara byxor. Men hon klarade det elegant ändå.
Elli skötte musiken och Angelos äntrade scenen med oss efter sig. Det gick väldigt bra och vi hade kolossalt roligt.

Den eleganta Knivdansen, som utfördes av Angelos och fantastiske Lefteris, var dramatisk även även för oss. Inte svårt att leva med i handlingen när Lefteris smidigt dansar runt sin motpart och så småningom “hugga ned” honom. För att därefter göra korstecken och sluta ögonen på sin fällde “fiende”.
Många gånger tänkte åtminstone jag på hur det hade varit i Pontos, för längesedan och i verkligheten?
Pontier har funnits i kustområdena kring Svarta Havet sedan antiken.
Den första kolonin grundades av greker från staden Miletos i södra Mindre Asien. Grekisk-romerska författare kallade havet för Det Gästvänliga Havet eller Euxeinos Pontos (Ευξεινος Ποντος). En av dem var Strabon som menar att området var “ogästvänligt” innan grekerna kom dit, eftersom kustområdena härjades av pirater.
Området kring Trapezus (Τραπεζους, Trabzon) nämndes av Xenofon (430-355 f Kr) i hans bok Anabasis (Expeditionen, Resan [hem]) som handlar om de grekiska soldaternas återtåg från Persien. Xenofon skriver att grekerna i Trabzon redan då hade varit där i över 300 år. Även Trapezus grundades av köpmän från Miletos, men på 700-talet f Kr. Staden var en av ett tiotal handelskolonier kring Svarta Havet, alla grundade av Miletos.

Så småningom hamnade regionen under det östromerska rikets kontroll under 300-talet e Kr. Det pontiska riket kom att utgöra en gränsprovins i det östromerska och senare bysantinska riket mot öster. Pontos krigare blev rikets gränsväktare och de s k akrites (ung. gränskrigare) blev legendariska. Den mest kände av dem var Digenis Akritas som figurerar i pontisk folksång och poesi. Pontierna förblev isolerade från den moderna grek-talande världen. Detta fick till följd att det pontiska språket bevarades med sina starka band till den antika grekiskan.
Efter det fjärde korståget 1204 då Konstantinopel föll bildades riket Trebizond. Det var en av flera stater som återstod då det bysantinska väldet fallit samman 1204. Dess emblem var örnen, i singularis och motsats till det bysantinska rikets dubbelhövdade örn. Riket Trebizond existerade till 1400-talet då det införlivades med Osmanernas imperium.
Efter första världskriget blev Trabzon återigen en del av Turkiet.

De flesta danserna från Pontos är ringdanser eftersom pontierna menade att cirkeln har en förmåga att skydda det som är innanför cirkeln mot onda andar. Danserna är förstås grekiska, men de har även inslag av danser från Mellanöstern och Iran. De är mestadels “krigsdanser” och utgjorde en sorts förberedelse för strid, men det finns även danser med en närmast rituell karaktär.

Här är några av de danser vi fick pröva på under Angelos ledning.

Kalon Korits (Καλον Κοριτς) från området kring Matsouka, Letchina ( Λετσινα) från Kars, Dolme (Ντολμε) från Trabzon, Πατουλα från västra Pontos, Samson (Σαμσον) och Sari Kours (Σαρι Κουρς) samt Trigona Yourouch (Τρυγονα Γορουχ) – alla dansas de i en sluten cirkel av både män och kvinnor men utan fördansare.
Karsilamas (Καρσιλαμας) är en pardans där deltagarna dansar mitt emot varandra. Serra eller Tromakton (Τρομαχτον) har fått sitt namn efter floden Serra väster om Trabzon. Dansen är baserad på Tik Tromakton (Τικ Τρομαχτον) och dansades ursprungligen i en sluten cirkel och bara av män.
Dansen är väldigt spektakulär genom sitt höga tempo och “vilda” karaktär, något som också karakteriserar knivdansen Machaira som dansas av två män. Grundstegen i knivdansen liknar dem i Tik, men improviseras till större delen med stamp, knäfall mm. En av dansarna “dödas” rituellt, vem av dem bestäms innan dansen börjar.
Här är namnet på ytterligare några danser som vi fick pröva Aneforitsa (Ανεφοριτσα), Atsapat (Ατσαπατ), Giouvarladoum (Γιουβαρλαντουμ) och Eteré (Εταιρε).

Vi dansade till musik som Elli arrangerat på CD-skivor och Angelos berättade även om den.
Det viktigaste instrumentet är kementzé eller lira, touloum eller säckpipa, zourna (blåsinstrument) och daouli (trumma).

Noterat av Marie-Louise Winbladh

Ordföranden i den Internationella Föreningen Nikos Kazantzakis Vänner, Georgios Stassinakis, presenterade i Grekiska Kulturhuset i Stockholm lördag 21 oktober 2006, Föreningens evenemang i Grekland och ett antal andra länder där Föreningen verkar, under nästa år.
År 2007 tillägnas Nikos Kazantzakis (50 år efter hans död).